Filed under: Uncategorized
I veckans Arbetaren recenserar jag Harry Cleavers Att läsa kapitalet politiskt. Och snart kommer även den här bloggen att leva igen. Så länge: ett smakprov från fikan.
———————————————————————————————
Fikarummets kommunism
I fikarummet minuterna före rastens slut laddas luften av längtan efter att inte vara på jobbet, längtan efter att vara någonting annat än arbetskraft. Bakom varje sörplande kaffekopp ångar kommunismen, förstådd som arbetarklassens uppror mot sig själv som arbetarklass.Harry Cleavers klassiker Att läsa kapitalet politiskt, nu översatt till svenska, är en handbok i klasskamp.
Den moderna vänstern föddes ur Elvis roterande bäcken, enligt hippieradikalen Jerry Rubin, och hans svenska motsvarighet Svenne Rubins från Vansbro konstaterade några år senare lika träffsäkert att Folköl och dunka dunka slutligen blev spiken i kistan för den gamla döende vänstern.
Allting har blitt så dyrt här i Sverige,
sanna mina ord, det blir bara värre
Det var tidigt åttiotal och Svenne Rubins eländesvisa kom att sätta fingret mitt i prick. Ekonomiska kriser, kollaps och inflation. Men frågan är varför? Och vad kan man göra åt eländet?
Arbetarklassen behöver bara betrakta sig själv för att förstå kapitalet, och bekämpa sig själv för att förstöra kapitalismen, skulle Harry Cleaver svara. Genom att lyssna på hjärtslagen i fikarummet känner du klasskampens puls. I fikarummet slappnar du av. I takt med andetagen sjunker ryggarna längre ner i soffan. En kort paus i arbetsdagen, en stund av frihet inom ramarna av tvånget. Snart andas bitterheten över att vara här på jobbet ut, ni skulle kunna vara där någon annanstans, som hemma, som i hammocken, som på semester. I alla fikarum jag har befunnit mig i andas denna trötta önskan ut. Jag tror att Harry Cleaver skulle dela min fäbless för fikarummen, det är en smältdegel av konflikt, ångest, skratt, kaffe och kommunism. Det är i fikarummet du önskar att arbetsdagen ska vara över, att det borde vara helg nu och där du längtar till ledigheten.
Cleaver kastade in sig i den här smältdegeln beväpnad med Karl Marx tegelsten Kapitalet. Till skillnad från många av sina samtida eller föregående marxister ville han inte läsa Kapitalet för att bara förstå kapitalismen, utan främst läsa den som en strategi i klasskampen: att läsa Kapitalet politiskt ur ett arbetarklassperspektiv.
Det var under sjuttiotalets ekonomiska kris och i efterbörden av det revolterande sextiotalet som boken skrevs, och nu ges den för första gången ut på svenska. Då gick kapitalismen in i en internationell kris, med stigande arbetslöshet, ökande matpriser och inflation, precis som Svenne Rubins sjunger. Det innebar inte bara slutet på efterkrigstidens dominerande ekonomiska politik, Keynesianismen, utan ska enligt Cleaver främst förstås som en reaktion mot arbetarklassens tilltagande makt. När kapitalet inte längre kunde öka sina vinster genom att agera direkt mot arbetarna med lönesänkningar kunde de i stället öka sina vinster och sin maktställning genom att höja priserna. Enkelt uttryckt så minskar inflationen värdet av den tid som arbetarna arbetar samtidigt som kapitalet tjänar mer pengar tack vare prishöjningarna.
Tillbaka i samtiden ser vi Pelle Edin prata entonigt i A-ekonomi om börserna, stigande matpriser och tilltagande inflation. Pelle blir en obehaglig deja vu och de dystra diagrammen som projiceras vid hans allvarliga ansikte ger en smygande känsla av att något är på väg att hända.
Aktieneurosen sprider sig, allt fler börjar prata om kris och nedgång och finansvalparna verkar alla drabbats av en kollektiv kollaps, kanske är de utbrända, för kurserna faller med dem. Det räcker med en nysning från Alan Greenspan och sen spricker bubblor och kurser rasar.
Påpassligt och reflexmässigt gick Svenskt näringsliv till angrepp mot fackens tillkämpade löneökningar och beskyllde dem för den begynnande inflationen. Därtill har vi en allians som går bärsärkargång mot de sista resterna av folkhemmet. Allt ska bort. Välfärd, trygghet, you name it.
Det ser inte ut som om det skulle finnas nån gräns
Krascher på börsen och dåliga omen
Skatter på skatter och inflationen
Det är uppenbart att arbetarklassen står under attack, och behovet av att förstå attackens natur och hur den ska bemötas kunde inte vara mer aktuell. Men A-ekonomi gör en inte klokare. Att läsa Kapitalet politiskt kunde inte komma lägligare än nu.
Genom en noggrann läsning av Kapitalets första kapitel guidar Cleaver läsaren genom Marx analys av kapitalismens grundfundament. På ett befriande sätt pendlar han mellan abstrakta analyser över kapitalismens väsen till konkreta exempel i den verkliga klasskampen. Fokus ligger på vad arbetarklassen själv gör; Cleaver distanserar sig från alla organisationer som påstår sig leda arbetarna i rätt riktning och visar på hur många partier och fackföreningar i själva verket verkar direkt mot arbetarklassens självformulerade intressen. I grunden handlar det om hur man förhåller sig till arbetarklassen. Gemensamt för en stor del av arbetarrörelsens officiella organisationer är att man läser Marx ur ett snävt nationalekonomiskt perspektiv och betraktar arbetarklassen som ett passivt objekt, en förtryckt massa som faller offer i kapitalismens kugghjul, en massa som behöver ”klassmedvetande” och ledning. Cleaver gör tvärtom och fokuserar på arbetarklassen som ett aktivt subjekt, han undersöker den oförmedlade och direkta kampen som förs av arbetarna själva. Och märk väl att arbetarklassen inte på något vis betraktas som en enhetlig massa, utan tvärtom som en splittrad och hierarkiskt uppdelad klass där arbetslösa, hemmafruar och studenter inkluderas likväl som den produktiva fabriksarbetaren.
Tillbaka i fikarummet. Du är så jävla trött att tankarna inte lyckas komma längre än till en gäspning. Morgonsvullna ansikten och kaffedopning. Tröttheten av tidig morgon, önskan av att vara någon annanstans, det ständiga sneglandet mot klockan och smaken av blaskigt kaffe. Genom att känna detta förstår man intuitivt sin roll som arbetarklass. Förståelsen för kapitalismen och klasskampen finns i fikarummets gäspningar. Att ni ens befinner er här på jobbet arla morgon är konsekvensen av kapitalismens grundläggande fundament; varuformen. Ni sitter här för att ni säljer en del av era liv som varan arbete i utbyte mot ett visst pris; lönen, som i sin tur är nödvändig för er fortlevnad. Varuformen är med andra ord det som skapar oss som arbetarklass.
Varuformen speglar kapitalets styrka i förhållande till arbetarklassen. Dess förmåga att kunna påföra arbetarklassen varuformen är styrkan att samtidigt bevara kapitalismen som system. Och så länge vi lever under detta faktum är vi blott arbetskraft som tvingas sälja vårt arbete. Marx gör en distinktion mellan arbetskraft och arbetarklass när han skiljer på arbetarklassen i sig och arbetarklassen för sig. När vi spenderar dagarna på jobbet är vi arbetarklass i sig, alltså arbetskraft, men när vi självständigt formulerar vår längtan bort från arbetet pratar vi som arbetarklass för sig. Vilket paradoxalt innebär att arbetarklassen bara är arbetarklass när den bekämpar sin egen existens. Det är ett avgörande resonemang som förkastar all arbetsromantik. Klasskampens yttersta syfte är då att upplösa arbetarklassen som sådan.
Cleaver gör här en annan analys av arbetet än de flesta andra marxister. De brukar fokusera på kapitalet mer som form än som innehåll, och då framför allt på kapitalets mest specifika form: löneformen. Arbetarklassen blir liktydig med den avlönade delen av befolkningen och socialismen blir liktydigt med upphävandet av löneexploateringen. Arbetet tas fortfarande för något naturligt, det är bara dess exploaterande form som ska upphävas. Cleaver fokuserar på kapitalismens innehåll; arbetet. Kapitalismen som system tenderar att underordna allt i livet under arbetet. Även den ”lediga” tiden går åt till arbetet. Man måste vila, äta och konsumera för att orka gå tillbaka till jobbet nästa dag.
Även hemarbetet, som oftast sköts av kvinnor, underordnas arbetet. Genom att laga mat, städa, uppfostra barnen och serva mannen med räkfrossa och sex på fredagskvällen blir också hemmafrun, eller den deltidsarbetande kvinnan, en integrerad del i ett liv underordnat arbetet. Cleaver utvidgar arbetet till något som omfattar hela livet och samhället och benämner den moderna kapitalismen en ”social fabrik”, där det inte existerar någon ledig tid i egentlig mening. Ett perspektiv som många marxister har missat men som har uppmärksammats av feminister som bland annat har krävt att även oavlönad arbetstid ska ges sin del av den rikedom som samhället producerar. Kapitalismens utbredning är alltså allomfattande, vilket därmed också gäller klasskampen. Den kan inte avgränsas till den direkta fabriksproduktionen.
En av arbetskamraterna sitter skadeskjuten i soffan, räknar tyst för sig själv och svär över hur lång tid det är kvar till nästa längre ledighet. Tänker på hur luften är laddad sista timmarna innan semestern, tänker på hur ångestfyllt fikarummet är de första timmarna efter semestern. Skillnad som natt och dag. Liv och död. Här i fikarummet minuterna innan rastens slut framträder kommunismen i sin mest konkreta form. Bakom varje uttryckt önskan att inte vara på jobbet, den ångestfyllda längtan efter semestern, finns samtidigt en längtan av att vara något annat än arbetskraft. Bakom varje sörplande kaffekopp ångar kommunismen, inte som statiskt system, utan som ett begär efter rikedom som inte längre behöver vara ett mått på den tid man arbetar, utan den tid som är tillgänglig för individen och samhället utanför arbetet.
Du känner den avtagande hettan genom porslinsmuggen. Det ska föreställa kaffe men känns mer som filtrerad cigarettsump. Kaffet är dock så mycket mer än någon knappt drickbar sörja. Analysen i Kapitalet stannar inte vid arbetet, Marx fortsätter med en noggrann undersökning av varan som sådan. Kaffet i din hand har två direkt motstridiga egenskaper. Först har det ett bruksvärde, det är varmt, smakar någorlunda och tillfredställer dina behov av att jaga bort morgonen med koffein. Samtidigt har kaffet ett bytesvärde, som är bruksvärdets direkta motsats. Bytesvärdet är att kaffet som vara har ett värde när den byts mot något annat. Kaffet i din hand är inte bara ljummet, det innehåller samma oundvikliga konflikt som kännetecknar kapitalismens klassrelationer. Sett ur ett arbetarklassperspektiv är kaffet och alla andra varor i första hand användbara föremål som kan tillfredställa ett behov. Kapitalisterna ser i stället samma varor i första hand som ett bytesvärde som gör att de kan expandera och öka sin kontroll. Genom att höja bytesvärdet på kaffe eller annan mat ökar kapitalets kontroll över arbetarklassen, som är beroende av matens bruksvärde för sin överlevnad. Kaffet i din hand är inte bara knappt drickbart, utan även ett föremål för klasskamp.
Och grogg har blivit så dyrt så hälften förslog fortsätter Svenne Rubins, och steget att göra något åt saken ligger inte långt borta för den törstiga klassen. Varornas inneboende konflikt mellan bruks- och bytesvärdet kan exempelvis yttra sig genom vägran att betala, att ”självreducera” priset på varorna genom stöld. Svinnet från arbetsplatserna och snatteriet från handeln uppgår till mångmiljonbelopp varje år. Man skulle nästan kunna tala om en klåfingrig folkrörelse som helt fräckt bara använder varorna för dess bruksvärdes skull och därmed vägrar spela efter kapitalets regler. Det är i sig knappast ett fruktsamt frö till en banbrytande klasskamp, men Cleavers perspektiv får oss att förstå hur dynamiken mellan klasserna yttrar sig allestädes i den sociala fabriken. Det kan vara marginellt och subversivt, det kan vara folkligt och explosivt, lokalt och globalt; Cleaver lämnar genom sin läsning av Kapitalet dörren öppen. Klasskampen finns överallt, men den är inte en lagbunden historisk process. Arbetarnas kamp är en motor i samhällsutvecklingen, kapitalismen tvingas ständigt reagera på arbetarnas rörelse som aktivt subjekt.
Sprunget ur Elvis roterande bäcken kommer den självständiga rörelsen att fortsätta söka friheten och varje steg tillbaka är ett misslyckande. Den gamla vänstern må kalla oss sjuka i huvudet när vi flyr från oss själva som arbetare, men om vi är sjuka så är de redan döda.
Att läsa kapitalet politiskt håller en rätt hög nivå men Harry Cleaver lyckas med konststycket att göra boken tillgänglig. Med förtjusning ser jag att förlagen har lagt till en studiecirkel på sex träffar, för det här är är faktiskt en handbok i klasskamp.
I och med det är rasten slut, motvilligt går du tillbaka till jobbet vid skolbänken, det löpande bandet eller barnens obäddade sängar, du känner det i din kropp; revolutionen kommer inte med ett BANG, utan med en gäspning omöjlig att hålla tillbaka. Trots kaffet.
Att läsa kapitalet politiskt
Harry Cleaver
Roh-nin och Federativs förlag
